Dagligen hör och ser vi vittnesmål i media om skjutningar, knivdåd och sprängningar. Våldet har etablerat sig i de europeiska städerna. Senaste veckan har tre dåd ägt rum i Tyskland. Innan dess attackerades intet ont anande människor i Frankrike och på andra håll i Europa.

I Sverige utsätts brandmän och poliser för stenkastning och vandalism. I Malmö besköts en polisstation i natt. Våldet – oavsett om det sker i vår omedelbara närhet, en bit bort eller i främmande länder påverkar oss och vi måste agera mot det.

Orsakerna till eskalieringen av våldet är flera och sällan lätta att förklara. Likväl måste vi försöka oss på en analys för att kunna agera och motverka våldsutövningen.

Det är uppenbart att de fruktansvärda dåd som media rapporterar om handlar om människor i utanförskap, i missbruk och i psykiska svårigheter. Dessa personer behöver vård – liksom samhället måste skyddas från galningarnas ildåd.

All legitimering av våldsutövande är problematiskt. Även det våld som sanktioneras av samhället. Att vi problematiseras detta bruk av våld är en kvalitet att värna om. Även romantiseringen av våldet som uttryckssätt behöver problematiseras. Här har vi alla och inte minst media och populärkultur en viktig roll att spela.

Det finns skäl att tro att den brutalitet som dagligen drabbar oss kommer att pågå en längre tid. Hur motverkar vi en förstärkning av våldsutövandet? Hur bidrar vi tills en fredlig utveckling och samexistens? Hur kan vi tänka nytt och få myndigheter, näringsliv och civilsamhället att samverka? I svaren finns delar av lösningen på de problem som nu så tragiskt upptar våra sinnen. Vi måste bli mänskligare – som samhälle och som personer.