Vad som menas med politik skiftar. De olika tolkningarna ger tillfällen till intressanta vändningar, som ibland leder till konflikt och gräl. Det som den ene förstår som en diskussion om olika idealsamhällen ser den andre som en vulgär kamp mellan ekonomiska intressen.

Rått maktspel eller inbjudande visioner om det goda samhället? Uppfattar vi hur verkligheten egentligen ser ut eller hur vi vill att den ska vara? Ideal eller skräckvision? Den enes dröm – den andres mardröm?

När det kommer till totalitära samhällssystem då är historien full av just svart/vita exempel, tydliga bilder av upphöjdhet, av människors tillblivelse som regenter, av makthavare med rätt att besluta om andras liv och död. Samtidigt finns berättelserna om personer vars framtidshopp krossats, om mörker och glömska, om djupaste förtvivlan. Den ene svingar sig med politikens hjälp upp i rikedom och ära, den andra förlorar allt. Politiken kan vara verktyg för det onda, men även för motsatsen.

Vi är många som dagligen känner en stark glädje över att leva i Sverige. Ett land i fred sedan sekler. I Sverige har argument och motargument, debatter, opinionsbildning och kampanjer i mer än tvåhundra år ersatt svärdens, gevärsmynningarnas och avrättningarnas maktspråk.

I parlamentarismen finns en tröghet inbygg, som kan vara svår att acceptera när man är ivrig och otåligt vill förändra och utveckla samhället. Men i trögheten finns möjligheten till reflektioner, samtal och överenskommelser – det som kan få ett politiskt förslag till att mogna och bli riktigt bra.

I talarstolen i Malmö kommunfullmäktige, och i andra lokala parlament i Skåne, är ordet verktyget för förändring. Det skrivna och talade ordet. Ordet, rätt använt kan lindra nöd, kan bidra till upplevelser av gemenskap och framtidstro, kan lösa politiska knutar.

Kvaliteten i politiken, förmågan till långsiktighet och delaktighet, påverkas på olika sätt. En viktig faktor handlar om hur människors olikheter tillvaratas, alltså ses som en möjlighet, en resurs. Det är inte när alla har samma åsikt som demokratin utvecklas och stärks, utan när när vi intar skilda positioner och ändå tillsammans agerar för det gemensamma bästa. Demokratin testas i oavbrutet, och ska så göra, i hur minoriteter uppfattas och behandlas. Det kan gälla oppositionen, den politiska minoriteten, det kan handla om etniska, sociala och religiösa minoriteter och inte minst – de utan rösträtt.

Politikens misslyckande, säger man, är kriget. Låt oss värna den demokratiska parlamentarismen, i lokalsamhället, i det regionala styret, i den nationella församlingen och i fora där flera länder representeras.