Imam Ayoub Chibli har varit fängelseimam i mer än 25 år. Hans många besök hos interner i olika fängelser i Skåne har gett honom erfarenheter av det mörker som finns i människor och i samhället i stort. Men Chibli hade inte orkat ta emot så mycket svärta om han saknade sin tro. I tron finns hoppet och föreställningen om det vackra i livet, om meningen med varje människas liv.

I egenskap av imam har Chibli lindrat smärtan hos förövarens offer och hos förövaren själv. Inte alltid har samtalet eller bönen lugnat den person vars ångest dominerat varje känsla eller tanke. Likväl, varje fredag i mer än ett kvarts sekel återkommer Chibli till fängelset för ett nytt försök, ett försök att bringa respekt och mänsklig värdighet åt hen som föraktas av alla och som föraktar sig själv.

Vilken outhärdligt tystnad skulle inte infinna sig om imam Ayoub Chiblis röst inte längre hördes i fängelsecellen? Samma slags tystnad skulle råda som den som drabbar den person som tvingas dö ensam. Samma slags tystnad vi alla skulle erfara om ordet kärlek försvann.

Idag skriver Chibli i Sydsvenskan om det samhällsansvar som ledande muslimer tar i Skåne och på andra håll. Texten kan nås via länken http://www.sydsvenskan.se/2016-10-12/med-sadana-imamer-och-ledare-kan-vi-skapa-lugn-och-besegra-onda-krafter

Min förhoppning är att samhället visar sin uppskattning av imam Ayoub Chiblis och andra religiösa ledares bidrag till den sociala sammanhållningen i Skåne. Ett pris?