Förmågan eller orken att se möjligheterna i en problemtyngd tid är inte bara nödvändig utan avgörande. Oron för framtiden, den egna och vår gemensamma, är begriplig och högst motiverad. Tiden vi lever i är turbulent, socialt och politiskt.

Media basunerar ut den ena dramatiska händelsen efter den andra. Olyckorna och tragedierna kommer tätt. Det är svårt att fästa blicken på annat än på eländet.

Girigheten och föraktet för människoliv drabbar enskilda personer och samhället i stort. Konsekvenserna blir att barn dödas på öppen gata, att ungdomar hamnar i drogberoende. De kriminella nätverken exponerar sin makt, sitt inflytande i antalet offer och i kallblodig utstuderad grymhet.

Kriminaliteten i Skåne gör sig sannerligen påmind och det ytterst brutalt, med skjutningar och mord. Den organiserade kriminaliteten tycks vara i färd med att, likt maffian i Italien, skapa sig ett eget rike. Ett aggressivt rike som finns parallellt med det Sverige vi vill värna.

Varför denna spirande utveckling av våld och terror? Vilka är de långsiktiga konsekvenserna? Frågorna låter sig inte besvaras med enkla paroller. Bekämpningen av kriminaliteten och eskaleringen av våldet kräver ett sammansatt synsätt. Mjuka och hårda åtgärder måste till, socialt förebyggande arbete liksom polisiära insatser.

I civilsamhället finns lokalkännedomen, de personliga relationerna och ansvarstagandet som kan bidra till att kriminaliteten stävjas. Tillsammans med myndigheter och andra samhällsaktörer kan svaren på de komplexa frågorna formuleras och verkningsfulla åtgärder vidtas.

Det finns hopp i mörkret. Men hoppet kommer endast till oss om vi lyfter blicken från katastrofrubrikerna. I stället för att låta rädslan förlama oss måste vi möta varandras ögon och i de blickarna uppleva viljan till gemensamma ansträngningar. Då kommer barn och unga inte längre behöva frukta för sina liv eller hotas av drogmissbruk.