Trots att ”Aldos politikskola” avslutades i december förra året tänker jag fortfarande på mötena mellan de nyanlända och företrädarna för partierna i Malmö kommunfullmäktige.

Vid sju tillfällen hos Open Skåne Café, från den tidiga hösten till luciaveckan, träffades 8-19 personer för att samtala om svensk politisk kultur och om den parlamentariska demokrati som kommer till uttryck lokalt, regionalt och nationellt i vårt land. Open Skånes språkcaféverksamhet gästades av ett parti per tillfälle.

Samtliga partier presenterade sig genom personer med viktiga poster i Malmö stads nämnder och styrelser. Att företrädarna är tongivande opinionsbildare och innehavare av betydelsefulla positioner, i och utom sina partier, bidrog till seriositeten och allvaret i samtalen. ”Politikskolan” gav de nyanlända möjligheten att vända sig direkt till beslutsfattare som direkt eller indirekt påverkar vår gemensamma framtid.

Flyktingarna, som lämnat förtryck, totalitarism och brinnande krig, önskar sig ett Sverige där de får uppleva ett tilltal som präglas av respekt och en vilja till dialog. För oss i Open Skåne var det viktigt att betona tillgängligheten och öppenheten i den svenska politiska kulturen. Jag tror att politikerna som kom till ”politikskolan” ville få och fick en djupare inblick i de nyanländas situation och ett möte med flyktningen som en person, inte som en bild eller ett abstrakt begrepp.

I mötena på tvärs över etnicitet, kulturell och religiös tillhörighet blev samtalen omgående engagerande och livfulla, ibland spända som inför en konflikt som kan brisera, men aldrig kränkande.

De politiska skiljelinjerna kunde vara utomordentligt skarpa mötesdeltagarna sinsemellan, men även mellan deltagarna och partirepresentanterna. Vid inget tillfälle hånades någon för sin fråga eller för sin uppfattning. Den ömsesidiga respekten mellan etablerade politiker och de i Malmö nyligen strandade flyktingarna ledde till mogna samtal med plats för lyssnande.

Till Open Skånes lokaler på Nobelvägen 21 i Malmö kommer dagligen kvinnor och män med flyktingens erfarenheter. Deras berättelser om smärtsam ovisshet, utsatthet och deras uppenbara förlitande på vårt ansvar som medmänniskor gör att känslan av fördjupat ansvar infinner sig i det dagliga arbetet. Det ansvaret är en gåva!