Gilla eller inte gilla? Det är frågan som allt oftare tycks kräva svar omedelbart, oavsett om samtalet handlar enkla saker eller komplicerade sammanhang. – Nå vad tycker du? Svara!

Tvärsäkra synpunkter kan vara frestande att ge. De kan bidra till en tillspetsad och livlig diskussion. Något som kan öka intresset och engagemanget hos deltagarna och lyssnarna. Att komma med klara besked och då gärna i en kontroversiell fråga gör att man lättare hamnar i centrum för uppmärksamheten.

Personen som talar klarspråk kan till och med välkomnas som en efterlängtad sanningssägare. – Ja, äntligen blev det sagt!

En sak är att lyfta på locket hemma eller att åskådliggöra det som sopats under matten i en familjär situation. I den personliga sfären vill vi och måste vi reda ut problemet. Vi måste ta tag i det, beröra också det obehagliga även om bråk uppstår. Kanhända iklär vi då varandra roller som falska änglar och äkta djävlar?

Vi måste komma förbi misstron och glåporden. Vi är tvingade att hitta en väg fram genom skilda uppfattningar, gräl och kanske gråt. Tillsammans gör vi det! Vi klarar det eftersom vi är ansvarskännande och värdesätter gemenskapen. Splittrade går vi under.

Att i den offentliga politiska debatten gå ut med tvärsäkra påståenden belönas med rubriker och uppståndelse. I ett slag är de krävande frågorna enkla att besvara och instämmanden är många. – Vi kan inte tystas längre!

Svåra frågor och mångtydigheter försvinner. Liksom känslan av skuld. Man behöver inte längre brottas med moraliska ställningstaganden. – Nu vet vi hur det egentligen ligger till. Felet är inte vårt utan deras!

Medkänsla? Solidaritet? Social sammanhållning? Vad är dessa begrepp värda när perspektiven snävar in? När ”volymen” nyanlända blir en central fråga i politiken, när den hjälpande handen först ska räckas till ”de våra”, ”de som är som vi”, när den egna sammanhållningen byggs på ”de andras” utanförskap.

”Sanningsägarna” blir allt fler i offentligheten. Ofta har dessa personer haft samma åsikter i åratal och uttryckt sig på liknande sätt, då som nu. Skillnaden är att tiden, vår samtid på ett dramatiskt sätt präglas av oro, misstro och möjligen om kort tid även av hat (krig?!).

”Sanningssägarna” är symptomen på en moralisk och samhällelig kris. Den politiska krisen, osäkerheten kring majoritetsförhållanden och politikens innehåll ger ”sanningsägarna” luft under vingarna. De blir alternativet. Våra nya ledare kommer med tidigare förträngd fakta, ”alternativ fakta”. ”Sanningar” som befriar oss från kraven om medmänsklighet.

– Integrationspolitiken har slagit fel och är orsaken till de största samhälleliga problemen, till arbetslösheten, kriminaliteten, kvinnoförtrycket och till välfärdens sammanbrott.

Så kan det låta i USA och i vår lilla del av världen. Falskheten i de enkla förklaringarna och viljan att demonisera människor med annan social, etnisk eller religiös tillhörighet finns även i Skåne. Malmö påstås vara bilden av ett Sverige i sammanfall. Ett Sverige som möter skymningen och snart natten, ett mörker som kommit med invandrarna och flyktingarna.

Nej, jag tror mer på gryningen och på solens skarpa ljus som får demonerna att upplösas. Sverige är ett framtidsland och i Malmö finns erfarenheter och kompetenser som kan komma hela landet till godo. Problem finns, självklart!

– Jo, det är sant förstås – Malmö är varken himmel eller helvete.