Utan kontakter kommer man ingenstans! Tiden passerar och det enda som finns att göra är att ”äta, sova och låta håret växa”, som en somalisk flykting uttrycker det i Svenska Dagbladets pågående artikelserie om integration.
Risken är överhängande att hen fastnar i situationen som arbetslös, bidragsberoende och utan de nätverk som kan bryta utanförskapet. Detta trista framtidsperspektiv gäller tusen och åter tusen personer i Sverige, nyanlända såväl som andra utan arbete, utbildning eller möjligheten att i grunden kunna påverka sin tillvaro.

I Skåne är siffrorna som rör arbetslöshet och låg sysselsättningsgas dramatiska. Våra bekymmer är desamma som på andra håll i landet, men något mer tillspetsade. Vi måste bli offensivare. Jag tror att känslan av angelägenhet måste stärkas hos oss alla. Det är nu det händer!

Uppriktigt sagt, problemen har funnits länge. Förhoppningsvis hamnar frågan allt högre upp på dagordningen hos beslutsfattarna. Det finns tecken att glädja sig över. Media börjar se människan i rollen som flykting. De senaste månaderna har exempelvis Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet givit utrymme åt fördjupande reportage, analyser och berättelser som i flyktingen ser mer än offerrollen.

Det är viktigt att statusen som flykting är övergående och att hen som söker och behöver stöd snarast möjligt uppfattas som en person som aktivt och självständigt kan bidra till samhällets utveckling. Nästa steg måste vara att öppna dörrarna till rummen där de stora besluten fattas och där ge plats åt alla dessa människor Sverige så väl behöver, för att utvecklas ekonomiskt, socialt och mänskligt.

Men vägen är lång! I offentligheten talas det fortfarande om andra, tredje och fjärde generationens invandrare – som om utanförskapet aldrig kommer att hävas. Istället måste vi i flyktingen, i den nyanlända se människan som idag akut behöver vårt stöd, för att redan imorgon vara i sammanhang där vår gemensamma framtid beslutas.

Enda möjligheten finns i ett generöst delande av personliga och professionella nätverk. Kontakter som hjälper människor att i rätt tid komma till rätt plats och då kan det handla om långsiktigt hållbara jobb och studier. Det räcker inte med möten hos myndighetspersoner. Den nyanlända behöver mycket mer.

Somaliern i artikeln jag nämnde säger ungefär så här ”I Sverige får den nyanlände allt – utom mänsklig kontakt!”