Generationer av flyktingar och invandrare har mycket att lära av varandra. Trots olikheter i ursprung, nationalitet, etnicitet, hudfärg, religiös tro, sexuell identitet eller social tillhörighet kan de invandrade personerna ha mycket gemensamt. De kan känna igen sig i varandras utsatthet, den främmandegörelse som många gånger drabbar en utlänning. De kan ordlöst förstå den saknad och längtan efter ett liv, i det nya landet, som inte längre är möjligt.

Men det igenkänningsbara behöver inte vara en negativ upplevelse. Att komma utifrån kan även öppna samtal och inleda varaktiga relationer, vänskaper med andra som har en liknande historia och förstås med dem som inte tvingats lämna sin hemort men som har ett välkomnande sinne.

Vi är ganska vana att ta del av utanförskapets förbannelser, de finns och de måste adresseras uppriktigt. Vi känner problemen väl. Men vilka är tillgångarna? Vad kan vi lära av dem som tvingats iväg.

Att fly eller tvingas flytta sätter igång en rörelse som är mycket mer än bara geografisk. Rörelsen är omvälvande, en transformation – från någon man varit till något radikalt annorlunda, som man under resandet inte vet så mycket om. Men man måste ha en föreställning. Man måste arbeta på djupet med frågan: Vad vill jag med mitt nya liv?

Visionen och viljan till förändring är något vi alla bör öppna oss för. Den nyanlände eller den som varit hos oss en längre tid har tankar, föreställningar om hur det ska bli när hen skapat sig ett nytt hem. Dessa bilder, nästan utan undantag positiva bilder, har en optimism i sig. Denna optimism och tro på framtiden är kanske det viktigaste vi kan ta till oss.

Vågor av flyktingar och invandrare har genom sekler kommit till Sverige. Ännu lever de som flydde Nazi-Tyskland och antisemitismen. Deras erfarenheter är en bärande del av vår västerländska historia. Vittnesbörd om förintelsen som är avgörande i kampen mot antisemitismen.

Judarna som flydde, deras barn och barnbarn har berättelser som är giltiga, igenkänningsbara för andra som flytt. Liksom berättelserna som kom med arbetskraftsinvandringen under 60- 0ch 70-talen- Liksom historierna från dem som lämnade diktaturerna i Sydamerika och totalitära regimer på andra håll i världen. Liksom deras berättelser, de som flydde från krigshelvetet på Balkan. Liksom de som idag flyr och har flytt från krigen i Mellanöstern och från andra platser på vårt klot.

Människor, oavsett sorg eller glädje, kan mötas och förenas i varandras tårar eller skratt. Det är i modet att vara den andre lik som vi blir till som människor, öppna och ansvarstagande människor.