En av de största utmaningarna i vår tid handlar om synen på religiös tillhörighet och på de religiösa gemenskapernas roll i samhället. Det är ingen överdrift att påstå att etablissemangets attityd gentemot religiöst liv ofta är starkt negativ. Jag tänker på de värderingar som många gånger behärskar styrelserummen och som flera tongivande debattörer ansluter sig till i offentligheten. Religiositet uppfattas av dem som något irrationellt, vidskepligt och oförenligt med ett modernt samhälle. Antireligiositeten hos dessa makthavare tror jag har sin orsak i oviljan att släppa ifrån sig makt.

Med globaliseringen och migrationen följer andra sätt att organisera sig, sätt som för oss i Sverige är ovanliga. Om vi menar allvar med religionsfriheten måste vi acceptera att kvinnor och män även organiserar sig utifrån religiös tillhörighet. De religiösa gemenskaperna är en omistlig del av det civila samhället och en outsinlig resurs i arbetet för ett öppet Skåne.