Många unga återvänder i dagarna från resor och sommarvistelser till Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad eller någon annan kommun i Skåne, där de studerar eller arbetar. Har de inte börjat med studierna eller jobbet så är de igång med att förbereda sig inför höstens utmaningar. Säkert har de som varit hemifrån mycket att berätta, många intryck att dela med sig av. Massor av inspirerande upplevelser. Sommaren har varit härlig och livsbejakande.

Det sociala livet i staden pulserar, intensivt och generöst. Gamla vänner återses. Nya kontakter skapas. Hen är tillbaka för att vara del av myllret, bland vänner i stadskärnan, på krogen, på högskolan eller på arbetsplatsen. Med den tidiga hösten samlas personer åter kring frågor som engagerar. De träffas i föreningslivet som är ett av deras forum för samtal och möten. Här samlas de unga för att komma till utryck, för att gestalta sina tankar eller drömmar. Här får morgondagens beslutsfattare chansen att lära sig påverka och forma sin egen och andras framtid.

Samtidigt, inte långt från det glada livet i stadskärnorna, är stämningen annorlunda. De som bor här har inget sommarviste att besöka. De har inga pengar att resa för. Inga studier att förbereda. Inget jobb att gå till. De har inte varit bortom kvarteret på länge. Kanske har de aldrig varit i andra delar av staden? De upplever inga alternativ för framtiden än de som beslutas av andra.

Vi måste försöka leva oss in i dessa personers situation. De lever i en tillvaro som är klaustrofobisk. Världen krymper, taket och väggarna kommer allt närmare. Det har blivit svårt att andas.

”Finns det ingen plats för mig? Betyder mitt liv ingenting?” Det är mer än begripligt att frågor som dessa dyker upp hos människor som lever i ett utanförskap, samtidigt som de ser hur annorlunda livet ter sig för dem i innanförskapet. När isoleringen känns omöjlig att bryta ligger det sorgligt nära att vända sig till drogerna och kriminaliteten.

De där ute! De som är osynliga för oss här inne. De är människor som inte hörs eller syns på annat sätt än i gårdagens, dagens och morgondagens dystra statistik, där det just kan handla om kriminalitet, drogmissbruk. Dessa unga är sannolikt obekanta med den olyckliga statistiken men de känner innebörden – de lever den.

Därför sattes fem bilar i brand i Malmö i natt. Därför brinner bilar och hus vandaliseras i våra städer, därför växer sig den organiserade brottsligheten sig starkare, därför blir våldet brutalare. Därför vinner den våldsbejakande extremismen terräng.