Bristen på inlevelse och identifikation med de som behöver vårt stöd är skälet till att så många befinner sig i hopplöshet och utanförskap. Roten till det onda ligger i att vi inte vill ha med dem att göra – därför blir det oroligt i förorterna, därför brinner bilar.

Beslutsfattare lever ofta i slutna kretsar. Rekryteras det till lediga tjänster på arbetsmarknaden, så är det igenkänning och närhetsprincipen som gäller. Fakta som stärker den uppfattningen finns det gott om. Att Sverige är sämre än andra länder inom EU när det handlar om jobb och sysselsättning för invandrare är en uppfattning många delar. 2012 publicerade OECD en rapport om Skånes möjligheter i frågan. Läget är i allt väsentligt lika allvarligt idag som då.

Oförmågan till öppenhet skapar stillaståenden – ett samhälle i stagnation. Resurserna krymper och fler kämpar om samma del av tårtan. Den låga sysselsättningsgraden bland invandrare är alarmerande. Hur ska det då bli med de nyanlända, människor som Sverige så väl behöver, men vars utsikter till jobb och utbildning är mörka?

Vägen fram går genom möten mellan människor, genom samtal och samverkan. Vi i Open Skåne har erfarenheter av sådana möten. Vi vet att rummen till beslutsfattarna måste öppnas. Flyktingen måste få spela en annan roll än offrets. I hen måste vi uppleva morgondagens möjliga ledare. Det förutsätter att människor träffas, att beslutsfattarna möter och respekterar personer med andra identiteter. Lokala och regionala politiker i Skåne har ansvaret och möjligheten att utveckla och intensifiera samarbetet med ideella organisationer, med civilsamhället där människor i nöd möter de som vill hjälpa.

Utan civilsamhällets engagemang och inflytande kommer den sociala oron att bli än smärtsammare och mer omfattande än idag. Kommunala och regionala visioner om storslagna infrastruktursatsningar eller planer på långsiktig miljöpolitik kommer att läggas åt sidan om man inte tar människors nöd, aggressivitet och de övertända bilarna på allvar.